Sitter i skolan och försöker hålla det på en lagom nivå.
Tänkte att jag för en gångs skull inte skulle bita sönder mina naglar. Försöka att liksom hålla armlängds avstånd till projektet.
Därför har jag försökt övertyga mig själv om att det här inte är det viktigaste i världen… Men det har gått så jävla dåligt! För nu sitter jag här & tycker det är trist och klurar på vad poängen med allt är…
ÅH, jag är så jävla mycket en alltelleringet människa.
Vad är det som avgör vad man minns? Varför kommer jag ihåg vissa saker in i minsta detalj&varför försvinner andra dagar helt?
Ibland kan jag känna det på mig “det här kommer jag minnas för alltid” och då menar jag inte ögonblick som är särskilt betydelsefulla, det är bara en känsla av klarhet som kommer över mig.
Perfectly Lonely
Vill inte sluta resa så jag strosar runt på Kastrup&drar ut på det här äventyret i det längsta.
Svag för silhuetter
